Text: Leena Lampinen och Marjatta Kosonen
Senegals lutherska kyrka har få resurser och är omgiven av fattigdom. Ändå tror Anna Tikum och hennes senegalesiska kollega Mame Coumba Faye att kyrkans medlemmar kan hjälpa andra – för kärleken är en kreativ kraft. Tillsammans utvecklar de kyrkans diakoniarbete.
”När det regnar blir vi alla våta. När det blåser får vi alla vinden i ansiktet. På samma sätt som regnet och vinden når Guds kärlek oss alla. Den är gränslös”, säger Mame Coumba Faye (49) som leder diakoniarbetet.
Hon jämför det praktiska diakoniarbetet med en bilförsäkring. Försäkringen betalas på förhand, och när en olycka inträffar ersätter försäkringen de skador som uppkommer. På samma sätt kan byborna på landsbygden bereda sig för olyckor och kriser till exempel genom att samla in pengar till diakonikassan, som sedan kan användas för att stöda dem som behöver hjälp.
”Jag undervisar om Bibeln i alla församlingar”
Mame Coumba Faye utvecklar kyrkans diakoniarbete tillsammans med diakonen och filosofie magistern Anna Tikum. Mame Coumba har avlagt en treårig teologikurs vid kyrkans eget prästseminarium men är inte prästvigd. Det är ännu inte möjligt i Senegal. Men hon sörjer inte.
”Nya präster får bara ansvar för en församling. Jag arbetar i alla församlingar, undervisar om Bibeln och predikar!”
Mame Coumba tycker att den bästa sidan av hennes arbete är samtalen med människorna. Mame Coumba är fembarnsmamma och gift med kyrkans president Thomas Diouf. Familjen bor i staden Fatick.
”Församlingsmedlemmarna samlar in mat”
De 13 församlingarna i Senegals lutherska kyrka skiljer sig mycket från varandra. Pastorn ansvarar för det praktiska diakoniarbetet tillsammans med en diakonikommitté. Församlingsmedlemmarna uppmuntras bland annat att besöka patienter på sjukhuset och hjälpa till med arbetet på åkern om pappan i en familj blir sjuk.
Varje vecka besöker Mame Coumba de församlingar som deltar i ett pilotprojekt för diakoniarbetet, ofta tillsammans med Anna. Utvecklingen av diakoniarbetet är ett långsiktigt och långsamt gräsrotsarbete som till en början fokuserar på undervisning. Målet är att få människorna att ta ansvar för hjälpbehövande i sitt eget område. Det handlar inte primärt om pengar, utan om att vara närvarande och dela svårigheterna.
I byarna på landsbygden är både kristna och muslimer intresserade av att hjälpa sina grannar. Också muslimer har deltagit i kyrkans utbildningar – vilket är ett exempel på samhörighetskänslan och den fredliga samexistensen mellan religioner i Senegal. Största delen av senegaleserna är muslimer.
Diakonins grundtanke är välbekant för senegaleserna eftersom ömsesidig hjälp och gemenskap hör till deras kultur. Kyrkans uppgift är att förstärka det goda som redan finns.
”Det kan vara mitt hus som brinner näst”
”Kyrkan är omgiven av fattigdom och är också själv fattig. Varje dag kommer människor för att be församlingarna om hjälp, men det är inte mycket prästerna kan göra. Vi tror ändå på möjligheterna att hjälpa även utan stor budget! Kärleken är en kreativ kraft”, funderar Anna.
I pilotförsamlingarna samlar man in en kollekt för diakonikassan varje månad, och den söndagen kommer också församlingsmedlemmarna med kläder, skor och andra saker för nödsituationer. För några månader sedan förstördes en familjs hus och alla deras ägodelar i en eldsvåda i Thiadiaye. Genom diakoniarbetet fick de kläder och annan praktisk hjälp.
”Ingen vet när nästa eldsvåda bryter ut”, konstaterade en mamma.”Den kan drabba mitt hus.”
Pengar till diakoniarbetet samlas också in genom hirs- och hibiskusodling. Hibiskusblomman pressas till saft och bladen används i såser. Hirs är en av de viktigaste spannmålen i Senegal.
Utöver undervisningen besöker Mame Coumba och Anna ofta människor som är sjuka eller behöver hjälp. Kyrkan har också en kriskassa som på ansökan kan hjälpa människor som råkar ut för akuta svårigheter, till exempel olyckor, höga sjukhusavgifter eller behov av dyra mediciner.
”Ingen är ensam”
Anna berättar att hon arbetat många år i Finland som diakon i Åbo svenska församling. För tre år sedan började hon arbetet med att utveckla diakonin i Senegal. Finland och Senegal har många liknande problem: psykisk ohälsa, familjeproblem, alkoholism. Men det finns också skillnader.
”I Finland lider människor av ensamhet, men här är ingen ensam. Man lever tillsammans i livets alla skeden.”
Anna berättar att arbetet i en annan kultur medför utmaningar och är uppfriskande annorlunda. Vissa metoder och tillvägagångssätt som fungerar i Finland kanske inte alls lämpar sig för Senegal.
I Finland ska varje församling ha minst en diakon, men i Senegal ansvarar församlingens frivilliga för diakoniarbetet. I Finland kan man också söka hjälp på kommunens socialbyrå, men i Senegal finns ingen sådan möjlighet.
”Storfamiljen och byn är den enda socialhjälpen i Senegal. Kyrkans diakoniarbete kan hjälpa dem sköta uppgiften ännu bättre. Det är oerhört viktigt att vi inte förstör det som redan fungerar. Familjerna och byarna måste ta sitt ansvar också i fortsättningen.”
Pilotskedet i utvecklingen av diakoniarbetet upphör år 2018, och därefter fortsätter församlingarna självständigt sitt diakoniarbete. Erfarenheter och fungerande idéer från de tre år diakoniprojektet pågått kommer att sammanställas till en broschyr som kan vara till hjälp också för andra församlingar.
FAKTA
- Kyrkans diakoniarbete tar sig an de sociala problemen i Senegal. Diakoniarbetet började utvecklas år 2014. Kyrkan konstaterade att det fanns många sociala problem och att det hörde till församlingarnas uppgift att hjälpa de lidande. Finska Missionssällskapet stöder arbetet.
- De finländska missionärerna startade diakoniarbetet när de anlände 1974. Ansvaret har så småningom flyttat över till kyrkan. Under de senaste 15 åren har diakoniarbetet dock minskat kraftigt.
- Just nu utvecklas diakoniarbetet i två pilotförsamlingar, Thiadiaye och Diop Ndoffène, under en treårsperiod. Thiadiaye församling har 655 medlemmar, en pastor, en evangelist och tre kapellförsamlingar. En del av församlingsmedlemmarna bor i avlägsna byar.
- Församlingen Diop Ndoffène har 500 medlemmar, två pastorer och sex kapellförsamlingar.
- Frivilliga ansvarar för söndagsskolorna och har olika ansvarsuppgifter i församlingarna.
